det är tyst vid sjön
jag tror det är natt
allt är stilla
bortsett från träden som böjer sig ner
mot ytan för att släcka sin törst
samt för att ge sin krona näringen först
rötterna är sanslöst snåla med att vidarebefodra vätskan uppåt
ytan börjar dansa när grenarna varsamt når den
det är fortfarande tyst
och den mörka klara himlen blir större
när träden bugar sig för att dricka
jag ser så mycket sky
att jag nästan tappar förståndet
men jag klarade mig denna natt
när träden släckte sin törst