En fågelsång vandrar
genom doftande allé
naturlighetens skörhet belövar sig
och släpper sin tunga börda

Vi ser det sanna stå skrivet
på ungdomliga kinder
vi finner ljuvliga stunder
och fördriver uppsatta hinder

En svepande klang
från en båge som spänns,
åtråns ljuva sträng
skälver för den vi älskar.