jag föll igår
ner, tillbaka i mitt hål

oåtkomlig
okommunicerbar

ej att berömma, bedömma
liksom
inte där, osynlig

ohörbar



men jag såg er
jag såg hur ni sträckte era händer

mitt hjärta var där
svarade ömsint storsint

längtade er längtan



idag ligger jag kvar
i hålet utan grund

i stunden utan slut

i mellanrummets lund




strider, fnyser jag
attacknyser jag

jag fick allergi

jag har svårt att förstå angrepp
även då jag vet
det är mänsklighet



men jag är störd
förstörd

för störd

för att förstå meningen i det



ändå är det just det som fört mig hit
när slagen blivit övermäktiga min känsliga själ

då mitt psyke majorerat o domderat o bestämt
med hela handen

skämt, klämt
i dörrarna mot vänligheten



hjärtat står handfallen mitt i
försjunken i katatoni

ej förmögen
förmögen

för det finns liv


finns det liv
finns det hopp

finns det hopp



sätter stopp

ty

köttet tyar inte längre