Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I blindbockars garn

 

jag tycker om att inte finnas nästan

men iallafall faller regnet över mig 

och när jag går i stormen fladdrar mitt hår


Fri vers av Rachel Roth
Läst 390 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2012-06-02 13:13



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Den här sången ger mig tröst vid den känslan.

http://www.youtube.com/watch?v=5yU9WHTWzE0

2013-03-22

  Anna H
Såhär ett halvår senare så drabbas jag åter igen av den här dikten. Antingen finns man eller så gör man det inte, så enkelt är det liksom. Visst kan jag känna igen känslan att tycka om att nästan inte finnas men så länge man finns så finns man fullt ut med dess för- och nackdelar.

Jag tänker också att vi människor kan både gömma oss för och bli glömda av andra människor men vi har alltid vår plats i naturen, regnet faller på oss och vinden måste väja för oss. Ibland kanske det kan vara en skön bekräftelse också på att man faktiskt finns när man liksom tror att man inte gör det för att ingen annan ser en längre.
2013-01-05

  Eva Langrath VIP
Jat tycker mycket om dina väl avvägda ord som förmeldar känslan av att vara iakttagare till mig
2012-06-23

  Anna H
Den här lilla texten får mig att tänka på Tove Janssons "Det osynliga barnet" som jag tycker otroligt mycket om.

Även om man nästan inte existerar eller kanske syns så gör man avtryck ändå. Jag tycker om tanken på något sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på det just nu.
2012-06-04

  Michaela Dutius
Precis - och påminner....
2012-06-03

    ej medlem längre
vilken perfekt beskrivning. tack.
2012-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth