Gammal är jag, med gråvitt skägg,
drömmer om ungdomsdagar.
Men nu vill jag känna doft av hägg,
vandra i grönskande hagar.
Glömma att år försvagar.

Förgäta jag vill all möda och id
och alla de många åren.
Jag vill känna mej nu, som i ungdomens tid,
de sorglösa levnadsåren.
Jag vill tro på metaforen.

Så vill jag vandra som i en dröm,
en dröm som inte tar slut.
Men inget kan hindra tidens ström,
nu vill jag ta vara på varje minut.
Innan blomstringstiden är slut.

Snart ur min dröm jag vaknar upp,
det händer så mycket på scenen.
Sommarens rosor står redan i knopp,
slokar gör redan syrenen.
Det snöar från apelgrenen.

Ja, det snöar det snöar från apelgren.
Kort som en dröm,
är tid
mellan hägg och syren.

Ingvar Björkdahl
Mariestad