ser inga moln idag

på min himmel

spanar ut över den azurblåa skyn

ett torkat blad dinglandes i buskaget invid darrar till av att en soltrött dagsslända touchar lätt dess spröda kropp

torkar mig frenetiskt på den fårade pannan som dryper blod av färskpressat svett

min unkna brynja blir som till ett sönderavlat tygstycke i en nystartad tvättmaskin klinisk fritt från öknens torrhet

som dammet från en innestående sandstorm

ser en toktrött entuta landa i min närhet vars sträva tunga ber om min dyra kroppsaft

som på nåder suktar efter min välsingnelse

ännu en dag där molnen har siesta

men jag har ändå kvar min långa skugga att falla på