ibland tistlar snår törnen kryper igelkotten fram ur sitt lövade skrymsle

snarstucken tvär smått morrande halvt galen

vädrar uppnosigt mest stöddigt ingen pardon alls ges

serveras ingen mjölk nuförtiden...tvi vale vilken nutid domedagen är här

sanna mina ord

vatten tvättar bara min salig husse fötterna i när så bjuds