jag är så avundsjuk på de som är tysta.
de är så starka, visar inga känslor utåt.

de kokar inombords,
men ingen i deras närvaro märker något,
hur de slits isär inuti.

det är min definision av starkhet.

försöker vara så själv.
men bara under en kort period lyckas jag med det.
sen kokar det över.
överreagerar för minsta sak.
får ett utbrott.
jag önskar jag vore tillräckligt stark för att kunna hålla inne alla mina överflödiga och misslyckade känslor.

jag är så avundsjuk på de som är högljudda.
de är så starka, visar alla känslor utåt.

de blir sällan arga,
för ingen vågar göra de arga.
för de orkar inte höra på deras ständiga utbrott.

de medför respekt och det fattas hos mig.

försöker vara så själv.
men vågar inte, jag blir för högljudd då och man ser mig.
så därför håller jag det inom mig.
tills jag överreagerar för minsta sak.
får ett utbrott.
jag önskar jag vore tillräckligt modig för att kunna visa
alla mina överflödiga och misslyckade känslor.