Att vara man är helt ute.

Vi behövs inte längre. Mänskligheten kan numera inte bara överleva utan också föra sina gener vidare utan män. Med den moderna gentekniken har man lyckats få laboratorieråttor att föröka sig helt i frånvaro av en hane. Naturligtvis går även samma teknik att använda på människor. Efter lite utveckling och förfining kommer det säkert att fungera alldeles utmärkt.

Ett problem kan ju vara om det ändå skulle födas nya små gossebarn, men det måste man väl kunna förhindra genom att manipulera och könsbestämma redan på ett tidigt stadium.

 Det känns jobbigt, jobbigt att vara överflödig. Ännu jobbigare känns det att veta att Linda Skugge och andra rabiata feminister säkert jublar över den här utvecklingen.

Men det är ju ändå så att från början är vi alla kvinnor, om vi sen utvecklas till män, ja det beror på hur stor dos av testosteron vi får.

 Jag har funderat mycket på hur det var från början, ni vet långt före stenåldern, någon gång i tidernas begynnelse, hur såg mansrollen ut då?

Jag tycker man kan ana att kvinnan på nåt vis var före mannen eller i alla fall den som var viktigast för artens överlevnad. Mannens enda roll kanske var just att så själva fröet, att befrukta kvinnan. Kanske var mannen annars i stort sett överflödig, förutom denna enda, men ack så viktiga uppgift.

Tänk om han var så överflödig att kvinnan, precis som vissa spindelarter gör, åt upp mannen efter att han gjort det han skulle. För vad skulle kvinnan med mannen till i övrigt?

Han dög ju inte ens till att passa det lilla barnet medan hon var ute och jagade!

Så småningom var det kanske nån kvinna som fick en snilleblixt, när hon kom hem med bytet och fick se mannen som vanligt sitta där i ett hörn av grottan, iklädd en djurhud, (som nog liknade en nätbrynja lite) med ett ihåligt kohorn i handen som innehöll nån slags rusdryck, stirrande mot grottväggen på en teckning föreställande en grupp män som sparkar ett runt föremål mellan sig.

Hon ser hur han sitter där, ynklig, hopsjunken, med tomma ögon och väntar på att bli uppäten.

Det är då det slår henne, ”varför inte skicka ut honom i skogen och jaga”?

"då skulle jag kunna återanvända honom också !”

 Mannen lärde sig sen snabbt att jaga och han trivdes alldeles utmärkt med att bli återanvänd istället för att bli uppäten.

Men som alltid, planen gick snett, i alla fall för kvinnornas del, för männen lärde sig snart att jaga i flock, och ni vet ju vad som händer när män samlas i flock.

Ja det är säkert inget som har förändrats särskilt mycket under årtusenden. Så männen gaddade ihop sig och tog över mer och mer, de ville känna sig viktiga och eftertraktade efter alla år av kvinnoförtryck.

Och sedan vet vi hur det gick.

Nu känns det som om cirkeln är sluten. Fast idag verkar mannen vara ännu mer överflödig, jag menar nu behövs vi ju inte ens för befruktningen.

Så, vad finns det att tillägga?

Ja, hejdå, kanske.