Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Lägger ut hela texten till den här... en av de första jag skrev..... vilket inte var så länge sedan


Ensamhet


Ensam
varför vill ingen dela mitt liv
jag vill dela
men det är ingen som vill ha
allt är svart......väntar på att dagen ska gry
att någon som bryr sig ska komma

Gammal
alla är unga och glada
ingen som bryr sig
allt är tyst......alltför tyst
men utifrån hörs skratten
från de som fortfarande lever

Ful
var finns alla vackra människor
inte här inne hos mig
här finns bara ensamhet
här bor bara tomheten
de vackra finns i livet utanför

Tom
här inne i mig finns inget innehåll
bara ett tomt skal
av något som en gång fanns
jag har glömt allt som var dyrbart
kan jag nånsin hitta tillbaka

Gråt
finns det andra som gråter i ensamhet
gråt som ekar i tystnaden
gråt här inne i mig
skratt ifrån världen där utanför

Älskad
vill stanna tiden som går fort
snabbare och snabbare
vill hitta min kärlek igen
vill bli älskad som jag är
men ser att allt är en illusion




Fri vers av Harriette
Läst 204 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-06-06 08:55



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En ensamhet som påminner om tyst gråt när man så innerligt längtar efter någon att dela allt med men endast finner tomhet, avstånd och den stora svarta natten som omsluter. Det är inte utan att det ekar lite i den här texten när man söker efter någon form av öppning, en djup innerlig gemenskap och egentligen bara vill bli älskad och uppskattad för den man är. Men sånt kan dock vara aningen svårt i en värld fylld av rädsla, yta och illusioner. Nu tillhör jag personligen visserligen de som uppskattar att få vara mycket för mig själv, men jag förstår verkligen den känsla som uppstår när man tycker att alla andra skrattar, leker och har kul medan man själv bara sitter isolerad i sin lilla bubbla och inte lyckas etablera någon riktig kontakt. Och visst finns det så mycket tomhet, så mycket fulhet och så många tårar i den här världen som längtar efter att få komma till uttryck och bli förlösta fastän de kanske inte syns på utsidan eller direkt märks. Den här dikten verkar en aning söka efter lite omtanke och någon som verkligen bryr sig. Något som skulle kunna få livet att åter glittra till och fylla det med ljus, närhet och innehåll, även om den tillvaron just nu verkar befinna på en helt annan plats i rummet än där man råkar vara hemmastadd.
2012-06-06
  > Nästa text
< Föregående

Harriette
Harriette