det brusar molar upp genom kroppen som jag glömt sen sist det var ett helvete

vackert ute himlen rådjuret ser mig där jag lustfylls men det gräver o gräver oupphörligt

molande, dundrande övergripande, övergreppande, misshandelshistoria

jag undrar än hur det kan få fortgå utan att något annat griper in

istället står någon i skottlinjen när jag glappar glappar i galopp den tar aldrig stopp inte slut

jag vill ut ur denna hjärna, kropp, söker hopp men det är mörkt när det är ljust ute

jag vill inte tala ändå talar jag o spyr allt tjockt som ligger som en deg av lera i ett skitigt dike, det blir stopp

det blir stopp jag tar slut, ett lopp mot klockan tiden står still, visar reruns jag drunknar i o svämmar över likt en å fulld med skit o ammoniak från åkrar övergödda med skit som slam på våra åkrar

och bristen bristen på tårar för dom är slut jag är slut

förlåt