i ligor om två och två
gömmer sig alltid

där bakom hörnet, i vrån

han sjunger den sången som en självklarhet
budskapet når mig långt in

en järnridå mot glädjen i livet



jag skrattar med dig och dig
i smyg, gråter mitt hjärta

förlusten, för lusten jag trodde på



den enda krigaren är kärlek
genuin äkta kärlek, närhet

en hand

på min hand, när du förstår
inte slår

ut det ljus som flämtar
men ännu brinner



så hårt den lågan slår
mot ångestdemonen

han som sjunger som en självklarhet
att natten är nära, den är här

han svär

på det



då kärleken hånar oöverstiglig
onåbar, nåbar och nära

alldeles här

och skuggorna som en benedektinkör
unisont 'hello earth'

från här och till månen
venus förvandlar mig till sexgudinna

fast han vet jag är atypisk asexuell
abnorm



och det andra som börjar på a

ett arsle i universum
bra på att skita

förakt


förlåt