När du föll genom min hand
lämnade du din skugga
tätt mot min näthinna
Och svarta fåglars ångestfyllda skrik
hördes ur ett tårdrypande hav
som dränkt förnuftets röst
för länge sedan

Höstens blodröda löv föll med dig
men ville inte lägga sig
De väntade på dina händer
som mjukt skulle fånga dem
en sista gång

Men lagundoftande vindar
smekte varmt min kind en natt
och målade med kärlekens visa färger
i min panna
Jag drömde hur jag bar dig ur mitt hjärta
och höll dig upp mot himlavalvet
med kupade händer
viskandes

\"Jag är redo
min älskade

Flyg\"