den rädsla vi bär
som ett sigill i evolutionen

som en rustning vi bär
mot det vi inte känner

det okända



som vår rädsla sårar
en själ som vandra i denna dal av mörker

som en själ
vandra i det vita ljuset

den okände främlingen



han som kan vara ond
kan vara en hjälpare

kan vara god
vandra där på över din stig

din borg
ditt hem



så visst är människor mänskliga
inte för intet

djupt långt ner
finns ett schema för

artens överlevnad