Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är så rädd att förlora dig att jag gör det om och om igen.

Ibland brukar jag tänka på hur du hade varit,
Hur du hade sett ut
Eller vad du hade sagt till mig.
Jag brukar fantisera om att du visste allt om mig,
Men att du fortfarande skyddade mig med livet.
Det hjälper mig.

Nätter som dessa,
Är det svårt att glömma var man kommer ifrån.
Du kan vara svagheten i styrkan,
Som ger vika när smällen kommer.
Vi kan vara barn tills det att
En av oss försvunnit,
Men jag kan aldrig någonsin klappa på din kind igen.

Jag hör dig,
Och det gör mig rädd.




Fri vers av isabell.larsson
Läst 449 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-06-09 00:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

isabell.larsson
isabell.larsson