dagen efter

det verkar som om det regnar blod på rutan

vaknar abrupt upp till ännu en dag av ånger

känner vemod och skuld en begravningsmans plötsliga sorg

dansade visst en yster gång på de finfulla borden

i bara mässingen poserandes och pockade på min uppmärksamhet

inför ett nyktert kliental av strikta ting klädda i pingvinfodral

klockan drar sig hastigt och lustigt mot sen lunch då en skål är att tilldra

men kroppens bottenslams kommer hastigt och lustigt upp och delger sin halvt döda last

inför ett dömande skrå av felfria ting klädda i schangtila formar

dagen efter