Mina mage kurrar.
Vargarna borde till o med höra att deras broder är helt utom sig.
Mina fötter är inte rena dom lika smutsiga som rävens list.
Fåglarna har slutat kvittrat, deras ögon har tagit min nacke till gisslan.
Jag har sett samma träd tre gånger deras leenden hånar mig.
Vatten jag ser, jag springer jag bryr mig inte om knastrar om mig björnen kunde ändå inte ta lyckan ifrån mig.
Jag dricker flera händer fulla från vattnet.
På andra sidan skymtar verkligheten.
Jag kan simma, mina fötter är trötta på att vara smutsiga.
Nästan halvvägs tröttheten i kroppen ,kanske skulle jag bara fortsatt vandrat skogen bakom mig ser mörkare ut och de goda och blåa vattnet har börjat svartna.
Det är inte så långt kvar hjälten i mig får mig att kämpa men paniken kom som en kniv i ryggen skriken bakom mig ekar. Vad ska jag göra… jag kallnar vattnet känns som is.
Det finns ingen tid säger min hjärna till hjärtat. Vem hon/han än var så kunde jag inte bjuda på mitt försvar.
Det är inte långt kvar min hand nuddar något klibbigt i vattnet må det bara vara sjögräs.
Det här ingen dröm utan de är verkligen en död fisk. Den viskar att jag ska skynda mig.
Jag simmar för liv och död men min kropp väger de dubbla och jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag hör en sång underifrån jag ser händer som vill hälsa.
Jag kan inte sluta lyssna måste dyka ner för att hälsa på den fina sångerskan.
Jag ser ljuset på botten men jag känner inte längre min egna tankar där upp i knoppen.
Mörkret tog min kropp och började dansa tango på havets botten.