jag stoppade munnen full av lugnande preparat
lade mig på soffan och sa:
nu räcker det!

resignerad inför
fälld



ty denna blåprint är just vad den är;

tyar icke
ock ock ock

svag sårad

lättsårad

oförsvarbar


så är mitt själsskynke; obefintligt för mitt inre

du kan döda mig lätt




jag väljer att sova istället för att tänka vidare
jag låter substanser lura mig att tro att tiden läker


det gör den också;
bara man låter den vina förbi

som en stormvind och ta med

all smärta och försvarslöshet



jag lät den göra det

sov sött under tiden, vaknade så
till solens uppgång i öst

mitt sovrumsfönster vätter dit