det jag nu inte kan ta emot
är kärlek

jag är alldeles för fragil


jag är ett silkespapper du skär
med rakbladsvass kniv

du vet jag ramlade in i ett rum
fyllt med ingenting

bara en tom stol
kanske den är för dig

att sitta på




att vara utan försvar
bli tillfrågad om engagemang

bli tillfrågad och ej kunna ge ett svar

det är som att mitt hjärta är en krossad sten
en diamant faktiskt

du vet hur diamenter är hårda

skär genom allt
även kärlek




jag har ett stift av diamant
på min skivspelare

den spelar en sång om oss
utan hack och sprak

utan minsta missljud


för jag kan se dig
dina ansträngningar

din underluggkärleks blick
fast din panna ligger bred

för vinden




där läser vi band
din förmåga

min förmåga som sover sött i sediment
hur det går sen


vi vet om livet
själen (det infekterade ordet)

vet om allt som i teorin går
och i praktiken går snett




jag har funderat över min känsliga natur
ångesten som lever och frodas

växer, inom mig som en tumör


det är den som sätter villkoren idag
fast mitt hjärta vill

förstår, det finns ingen morgondag

när skuggstigar slingrar sig mot den eviga natten
där jag går




det där vet du om
för dig är det hanterbart

på ett sätt du själv kontrollerar

det är därför du betyder så mycket för mig


du kan leva i denna dödsångest
den som gör mig, förlamad

hindrar mig att gå
dikterar ramar




men just du
är min beskyddare

min fragila själ;
tillintet har mitt försvar brutits ner

så alla och en var som vill och väljer
lätt kan döda mig med än

ett svärd av dun
rätt in

i mitt sårbara hjärta




du är min familj
min man och beskyddare

min vän och min älskare

och den

jag minst kan värja mig mot




om det fanns en rådgivare att fråga
en guru med visdomsord

kunde jag tala med honom; fråga


om kärleken
tilliten

din ansträngning
ditt mod

min svaghet
min sårbarhet

allt som är emellan oss
allt som jag kan tro

men ej praktisera




hjärtat talar med tårar nu, det är bara du som mig berör och kommer när

vår sanning är idag, imorgon finns bara död
mörker, intet, omedvetenhet och brist på liv

så detta liv, kan du svara? ska jag gå eller stanna, söka eller svälja, stolt hålla huvudet högt och ignorera

eller

ska jag gå till honom som vill visa mig ett underbart liv, i rörelse, berörelse men som får mig att klyvas i små bitar;
diamantspår

du lägger på en stig som leder hem

till din famn igen

och igen

och igen

och igen