En dag var han inte där
Bara fjädrarna skvallrade om boet
Dystra locktoner hade öppnat dörren
Men den äkta tonen dröjer sig kvar
En varm vind sveper genom minnet

Skyddad med näbbar och klor
Tvingad leva den dödes liv
Jagad på flykten från sitt sanna jag
Sen solstråle skar genom mörkret
En lycka syntes gömd i framtiden

Svarta tankar gödde vilsenheten
Rösten stämd som ångest stavas
De egna spåren korsades gång på gång
Det sista bolstret undanskymt
Den som inte såg ska aldrig förstå

Skild från sin flock släcktes hoppet
Ljuset kvävt av demon på piedestal
Ständigt på vakt i sina inbördes krig
Övergav plikten för att lätta på trycket
Släppte äntligen taget runt faderns hals