Dörren är stängd om det du söker;
jag försöker att inte minnas.

Jag aktar mig för att känna något,
men det är svårt
när du står så nära
och mitt hjärta bultar öronbedövande.

Aldrig mer vill jag falla
och landa så hårt.

Du sårar mig lättare
än jag visat dig.

Skadorna av dina ord är djupare
mer omfattande
än du kan förstå.

Kanske lär jag mig aldrig
att inte lyssna
att blunda
att inte svara dig.

Jag lägger skulden på dig
fast rädslan ligger hos mig.

Jag förlåter dig så lätt.
Jag är en sadist.

Jag glömmer så fort.
Jag är en idiot.

Ändå tror du att jag är en ängel.