På magiska vingar

flög jag genom dimman

landade i älvornas land

Vita dimslöjor vidgade

sin vita magiska dräkt

en tid efter midsommarregn


Jag kastade av allt gammalt groll

och tog en älva i min hand

dansade tätt intill varann

utan tid och jäkt

Jag kände mig sen utvilad

efter skymningslandskapets egen sägn

På magiska vingar

flög jag sen hem

in i min nya tid som människa och kvinna

Här i min egen magiska dräkt

och tänder nya eldar på öppet vatten

med föränderliga vindar och naken jord

jag kastar mig åt livets magiska hinna


På magiska vingar

slänger jag av mig en hård kåpa

och mjukgör min själ med poetiska nakna ord

Väver mig en egen ande

att spinna vidare egna vingar

som känns lika verkliga som magin


Här kommer jag... flygande igen och igen

Vill ni följa med?