du får mig att glittra inombords
som regnet på mitt fönster mot gården

jag ser dig för mitt inre gåendes
men hör ej hur du skriker okvädningsord

lyssnar ej på det örat

låter kärlek och tålamod
regera


du säger att det är du som regerar
men jag vet ju vem det egentligen är

det är varken du eller jag
något annat jag ej kan beskriva




de kallar det kärlek
finns att finna i alla strängar

skapar allt även det som känns obehagligt
just i denna stund


så vila i den förvissningen
förstå

att det finns inte mycket mer att göra
bara följa med i dess avgrundsdjupa vägar

som slingrar och tar och ger
får oss att önska det inte vore där mer



men ändå vilja önska det ända

som vi finner för sant om vi varit där

i kärlekens allomfattande skapelse