Som i en dröm, lycklig! - utan plågor, ångest!
Som i ett liv! I ett ljuvligt sus av röster, leenden
och tungor!
Ikväll ringer jag Micke och säger åt honom att Jack -
Kerouac står under Selångersbron.
Som ett spöke! 50 år eller 20 liv av växtvärkar färgade
anletsdrag, exploderar snart.
Mogen ungdom, vilket nederlag, siktar mot stjärnorna
och får skallen rensad - inte jag - aldrig jag.
Åt lite MTV-kroppar till frukost, dansade i mig lite kaffe
och nikotin.
Passa er! Ni skapelsens kronor, politiker, artister - här
kommer, degenerad i arketypen - ett nej!
Började minnas alla bittra löften jag fått, alla bittra löften
jag tvingats avge, bara för att få tillstånd
- att leva.
Jag beslöt mig för att syna - livet. Jag begav mig
ut ur grottan.
Krävde av mig själv, en sak - ett kompromisslöst löfte -
segra eller dö!
Tänkte ta bussen, men hade inga kontanter, bara min
uppsyn, mitt väsen.
Kan jag betala nästa gång? Frågade jag. Får nog skaffa
mig ett jobb, eller åtminstone ett busskort.
Men i morgon finns inte, måste bli nu, annars blir jag
galen. Och galna änglar vinner inga krig, bara
sympati.
Senare. Köpte mig lite pengar. Tog flyget ner på sta´n
istället.
Plötligt mindes jag, ett förr, ett då, bägge nu. Ryckte till
i konvulsioner över denna plötsliga insikt. Såg ett
fruktansvärt skrik på andra sidan gatan.