I gränslandet där famlar Du


där dimman hänger tung


Men framför mig jag ser Dig


så vän, oskyldig, ung




Du vandrade så framåt


ensam... i dig själv


och fann den väg Du trodde


var ämnad just för Dej...



Nu söker Du i mörkret


fast ljus Du tror det är...


Och medan stjärnor glimmar


min ängslan mig förtär…




Vad kan jag mera göra


jag vill helst värna Dig


men Du... vill följa ”väktarna”


och inte längre mig….