Vingarna bär dig ensamma svan

genom snödimma högt över åkern

det verkar som ropar du ovanför mig

var är ni var är ni kamrater

Ett ögonblick ser jag din vita kropp

och jag hör hur du ängsligt låter

än har du inte tappat ditt hopp

att hitta de dina åter

Sakta strömmar tårarna fram

sorgen stiger till ytan

det är jag som flyger mot tryggare hamn

från mig kommer längtan och ropen

Vingarna bär mitt ensamma skri

genom livets töcken och dimma

fram mot en skara som vitklädda stå

och bestämt sig att övervinna

Övervinna ensamhetskval

övervinna det onda

övervinna tvivel och svek

i skymningens aftontimma