Så kom Du mig till mötes där i natten

när ljusets första strålar brutit mark

Jag såg Din varma strålglans genom töcknet

och visste plötsligt säkert Du vet allt

Du sträckte dina armar rakt emot mig

jag hörde svagt Du viskade mitt namn

Du bad mig mjukt att komma lite närmre

och sedan slöts jag ömt uti Din famn

Du frågade mig lugnt vad jag Dig ville

jag svarade med frågorna jag bar

Du lyssnade och sedan fick jag svaren

men redan har jag glömt vilka de var

Det enda som jag minns är all Din kärlek

det ljus som fanns runt Dina anletsdrag

Det var en glans från okänt Universum

till slut ska färden ske ditåt en dag