och jag vill bara gråta men ingenting händer
är precis som att jag inte finns
domnar bort utan att veta om jag försvinner
eller bara aldrig någonsin existerat

önskar jag kände
livet
döden

vad som helst

om man bortser från den svärta
det oändliga djup av lidande som redan trängt in
mellan sömmarna som skulle varit mitt försvar


och det tycks aldrig vilja
lämna mig