så jag vrider på allting till konstiga vinklar genom en iphonekameralins som är min tillfälliga räddning

smal nog är jag åt andra men aldrig för mig, desperat frågar de om mina hemligheter och pojkar kallar mig för den döda tjejen på fotona jag publicerar

jag var ingenting då
i spegeln är jag en jätte
men för andra är jag mest
dagsljuset i mellanrummet
mellan mina lår
*