det var jag det
arton år, en ranglig
blondin med skrattgropar
i kinderna och

en ständig dimma
som drog över himmelsblå ögon

magen var knappt befintlig
ändå såg jag den
så stor
i en spegelbild jag tillslut krossade
glassplitter överallt
men skuggorna jagade mig ändå

de kallade mig skinny,
alltså du är verkligen typ rådjusskinny
du brukade säga så,

och ni bor i London nu
jag läser medicin i en annan stad

men jag kommer aldrig glömma
hur bra det kändes att vara er bild
er version, av mig

*