Det är stilla och tyst
på en skolgård i juli,
en högsommardag
med sommarblå sky.
Tystnat har sorlet,
de sorglösa skratten,
blommorna slokar
i blomsterrabatten
och ogräset växer
bland rosor och try.

Det kan låta befängt,
och kan nog så vara,
men lyssnar man noga
så är det ändå,
som hörde man ekot
från sorlet och skratten,
det är som det fanns där,
i blomsterrabatten,
i buskar, i väggar,
runt skolgården grå.

Ingvar Björkdahl
Mariestad