Hon står där

I den ljumma sommarnatten

Har huvudet mot skyn

Regnet som faller

sirlar lätt

mjukt

över hennes nakna kropp

Blandas med saltet

från tårarna


Känner ingen

hennes smärta


Hon söker hopp


Hon lägger sig ner

Låter vågorna smeka

likt siden

Hon trycker ner sina händer

i sanden

Låter den sirla mellan hennes fingrar

Hör ingen

hur hon ropar

i sin tystnad


Hör ingen


Hon behöver tröst


Ögonen faller ihop


Hon vaknar av fiskmåsen

som pickar lätt på hennes ena hand

Hon ser

havet som glittrar

kristallblått

lockande

Till livet

som hon

har svårt att se


Hon känner något

längs hennes nacke

Likt en smekande

varm hand

Tröstfullt

Hon vänder sig om

Förväntar sig att någon ...

ska finnas där

Hon kan svära på

att det var

någon där

För just henne

Hade han hört

Hade han

kanske sett

Äntligen henne...