Jag reser utan mål

tåget rusar igenom

mörka tunnlar

min tillvaro syns lika

snäv som dessa tunnlar

grafitgråa, smutsiga av rök

jag koncentrerar mig

till det yttersta

att dölja mig

i den nötta slitna soffan

ser halvsovandde

och tidningsläsande

människor

tittar ut genom fönstret

några kor på bete

är det ända som

fångar min blick

jag smusslar med min

medicin och smyger in

en\" lugnande\"....

välkomnar dåsigheten som

får mig att försvinna i en

egen dimma

Tåget fortsätter sin färd

jag förnimmer dunk, dunk

ser mörkret för en minut

på väg genom en tunnel

jag ser inte längre

varken människor, djur

eller den gråmurade

tunneln

allt har blivit suddigt

Tog jag mer än en tablett?

hann jag tänka

innan sömnen

drog över mig

i den nötta skinnsoffan.