en siluett bortom seendet,
gradvis förflyttas min blick

berget står inte i min väg utan jag i bergets
försvarslös mot tyngden i sten

ett moln förflyttas i tid,
svävar över benvita diken

dagen ser tydligen inte sin begränsning
förrän mörkret bryter sig fram

känslan kommer med natten
den återfödda glädjen,

sprungen ur skuggornas sköte