Jag ser inte tiden för alla sekunder. Jag ser knappt mig själv, dold bakom konturerna av den jag inte vill vara. Mitt missnöje föder sig självt, gror ur sin egen avkomma. En obruten reaktion, kedjor av oss.
Likgiltigheten flagnar nu, som torr hud.
Under är jag alldeles slät
och naket kall.