mitt skal torkar sönder
knaprar sig ner till backen
och söndrar ut ännu mer där nere
partiklarna så små att jorden sväljer dom
kvar står jag likt en fontän
då mina känslor sprutar rakt ut
i luften för att fångas upp av vindar
som ska ta dom till allmänheten
runt om i världen
exponeringen gör mig illa
den allmänna åskådningens hunger frodas
då någon utsetts för detta mot sin vilja
jag tror att insidan torkar ut även den
och när den låter sig sväljas av jorden
så finns det inte mycket kvar
av individen i fråga
bara personligheten står synlig
vilket bör vara det vackra i människan