under vågor
i halsen

simmar förtvivlat
i böljande blåa

och framför ögonen
svarta djupa

signaler
om vändning

men jag glömde
varifrån jag kom

och rädslan för att dö
är mindre än den

som vilar över
ytan

dit jag var på väg
i ögonen

som
aldrig
tar
slut

evigt djup
utan känslor