jag minns än den gången

när jag låste dörren för den

allra sista gången

den gången lovade jag mig själv

att aldrig återvända, det har jag

heller inte gjort

det var som en sten föll från mitt

hjärta, jag kände mig fri, jag fick

ett eget liv behövde inte ha jour

tjugofyra timmar om dygnet

arbete blev arbete, så fick jag fritid

semester, det som känts så svårt, blev

ändå till lycka för mig

när jag stängde dörren, låste, la nyckeln

på den plats som blivit angiven, jag kände

lättnad mitt i allt det nya, det svåra

jag aldrig återvänt, saknar varken hus

eller omgivning, trots att platsen jag

bott och levat på i över tjugo år låg så

vackert invid sjön

anits 14 juli 2012