precis som varje annan lördag
var det balafton
män i dyra kostymer
och flickor trådtunna
med vida kjolar
som räcker till marmorgolvet

det är ett spel
alltihop, ett spel
om livet
för de allra fattigaste
är vad som fnyses åt
ändå är det de

som räknar sig ha allt
som egentligen inget har

och det bjuds upp till dans
kan inte vara vem som helst
bara fin nog, dyr nog
tillräckligt obesvärlig

invigningar och middagar
ändå förväntas jag inte äta
någonting
djupa långa diskussioner
utan att förväntas tillföra
annat än hur Bra Man Har Det

klänningar

för flera tusen,
nya nyanser och märken
varje lördag, kjolar i balsalar
walk in closet i all ära

men jag är inte lycklig här


det står VIP A på plastbrickan runt min hals
men alla känner igen mig ändå
Trevliga herrar hälsar i hand
jag förväntas vara artig

känner mig
som Rose i Titanic, världen jag lever i
är långt bort ifrån den jag önskar

Vill rymma men väntar mig en undergång så stor
och det som pratas om, gör mig så osäker och illamående

en värld av pengar
men aldrig har jag känt mig rik