Jag känner andra ställen. De susar i mitt inre, visar dimmiga konturer av oförstånd. Snart nog uppenbaras det dunkla. Inom rimlig tid. Det är knappast ett begrepp när klockorna stannat.

Ibland försöker jag att samla på sekunder. Nätterna verkar kortare då trots att mörkret blir längre. Ond är den cirkel som föddes linjär. Strecket fortsätter dock att dras, om och om igen.