Jag hatar när människor säger att dem saknar en och vill prata med en, men egentligen inte gör eller vill det. Nu tänker du säkert, - hur vet du att dem inte vill prata med dig osv? Jo, t ex om jag ringer hon/han och märker att det nästan bara är jag som pratar och hon/han inte svarar klokt på något och bara sitter där i telefonen helt tyst och gör ifrån sig några små ljud då och då och tillslut när jag pratat klart om min grej och sedan blir tyst, då öppnar människan sin mun och säger: aah men du… jag skall göra de här nu osv. kan vi höras senare? Och sedan inte hör av sig. Då känns det bara som att personen suttit där hela tiden och bara väntat tills jag skall sluta prata och så hon/han skall kunna avsluta samtalet.

Sådana människor som man skriver/säger till att man saknar och dem skriver tillbaka att de saknar en också men sedan inte visar det. Saknar du inte mig skriv inte att du saknar mig för det sårar mig mer att du ljuger om det än att du står för att du inte saknar mig!


Jag förstår inte poängen? Varför kan man inte bara vara ärlig? – Var inte rädd för att vara ärlig, för man kan inte styra över sina egna känslor. Så följ ditt hjärta istället för att dölja de du känner.