Med värkande syn blickar hon mot det förflutna
Smeker Vikingens kind och minns smutsen
Som hopar sig till klumpen med honom i mitten

Alltid i mitten
Ser han på henne med korpögat
Dömer aldrig
Älskar alltid, dömer alltid
Förlåter alltid, förlåter aldrig

Valkyrian flyr hans famn
Springer in i andra för att gömma rädslan
Korpens intensitet tränger in i henne
Hon smeker gladeligen Dödens kind, trots att Vikingens längtande ögon bränner hennes rygg

Ensam står han med öppen famn
Väntar i år på sin valkyria
Som hellre dansar med döden än honom
fast hon sjunger vikingens namn

Djupt där bara gudarna hör
Och han skriker hennes i dimman
splittrar alla band med ett ryck
Alltid din, aldrig din.