Till alvablotet
Vandrar nu valkyrian
Går i troll om stigens riktning
Önskar slippa tyngden
Nagelfar sina nycker
Lapa Lethe blir allena saliggörande

Känner hur vinden blåser
Djupt inuti
Valkyrian stretar svagt
Vill inte helt vända efter
Haggan manar på
Fröken följsamt i hasorna
Mästrar bistert att isblå blick
Icke är att se sig om i månen efter
Själen suktar Solen

Havsblått stirrar ugglan ändock
Fjäderskrudsomfamning finns att finna

Om du nu tvunget måste..

Elden brinner hätskt i hösten
Athenas närvaro i sinnet
Solitär i skogen
Valkyrians val nu glasklart
Söker hon sannerligen eld
En starkare än Solen
Finge hon ingalunda
Utan explosion

Präntade ord speglar stundens sanning
Dock fritogs icke enbart fenrisulven
Skiten göder grönska
Föder Frökens fötter
Beredde väg för bättre

Mödosamt nyttjar hon elden
Stärkt av solens kraft
Smider en Sköld för isblå flammor
Att bära på bröstet
Hänger från Apollons guld
Tyngden mot halsen
Trygghetens kedja

En sista tår för allt vi var
För bådas brännande längtan av mer
Som inte kan bli nu

Kastar Han
Blotar Björken
Ett offer för gudakrafters visa vägledning
Undvek Ragnarök
Apollons vrede bedarrad
Dafne fri från Frostig bark
Att älska Apollo ännu

Cirkeln är sluten
Så ovan
Så nedan
Så må det ske