Hamnen är nådd
I sorgeskrud vandrar hon barfota
Bär händelseförloppets börda
Borta är böljande blå
Borta är bärnstensblick
Sönderslitande själautplånande strofer
Ekar inuti
Desperata klängandet i födelseskrud
Skamset i minnet
Förvisad från södra tornets topp
För ovissheten
För ensamheten
För möjligheten
Fladdrar i osäkerhetsvindar
Rotlösheten rister i ryggradskotor
Återblickande tacksamhet för färden
Ångrar ingenting med oss
Annat än sista aktens utformning
Mäktigt melankoliskt
Men målet är nått
Tack
Farväl