Jag är och lär vara störd, ofta förstörd, kanske levde hårt.

Svårt...

Paranoid blir jag avrättad i nyvaken fantasi vissa dar, aldrig ryggen bar, kärlek broder kärlek, finns de kvar?

Svårt...

Svettiga smärtsamma kval, ibland en avtändning och alltsammans skapar en obalans, minns för någon dag sen att allt kändes bra, nu känns döden som min enda chans till lugn å sans.

Svårt...

Ett litet kliv bort ett annat liv.

Svårt...