Nu är det tystnad i väntan på misären
Försöker kväva känslan med roliga tankar från mitt liv
Tittar besviket ner, och inser att nästan halva livet är bortkastad tid
Ingenting är vad som det brukade vara, allting förändras
Taket snurrar och jag dras iväg på en galen resa
Jag börjar tänka på om jag någonsin kommer återvända hit igen
För hela staden äcklar mig, ändå har jag aldrig vågat fly
Alltid velat flyga, men har alltid saknat vingar

Jag har alltid velat att mitt liv skulle vara som en romantisk film
Träffar den rätta personen, stadga mig, bygga upp ett perfekt liv
Men livet är inte som en film, och kommer förmodligen aldrig att vara
Gräset är inte grönare på andra sidan, utan bara täckt med jord
Dom få människor jag har haft känslor för, har lämnat mig på en för kort tid
Har alltid försökt att hitta en så kallad nyckel till någons hjärta
Jag har alltid tyckt att kärleken känts så bra
Men om det är för bra för att vara sant, då är det förmodligen inte sant

Musiken dånar och jag tror att staden vaknar till liv
Med en vinfläck på skjortan och cigaretten i munnen ser jag ljusen
Skrattar och ler, tänker på att glädjen är bara ett fotsteg bort
Framför mina ögon formas vassa rakblad som skär allt i bitar
Vill kväva känslan, försöker kväva känslan, klarar inte av känslan
Försöker fylla hålet i det röda hjärtat
Vill fly bort härifrån, stadga mig i en annan stad
Hela min kropp ryser när orden spottas ut ur min mun
Och det sårar mig att denna staden dödar dig när du är för ung