Jag torkar psyket bakom låsta dörrar
När jag handlöst faller ned i fosterställning
Likt längtan efter hennes förlåtande kyss
Trånar jag efter en vilostund
Men som till en fiols klagande stämma
dansar livet vidare
Det för mig nedåt, jag står snart framför helvetets portar
Med ett ankare kedjat kring halsen
är det svårt att simma tillbaka upp till ytan

Sommaren är slut
Mitt hjärta har krossats igen
Demonerna vill ut
Och jag har krossat någons skalle igen
Min hals är torr som en öken
När jag slåss med hjärnspöken


Det kryper under mitt skinn
Ångest - försvinn!
Det blir aldrig bättre, aldrig någonsin
Hon kryper under mitt skinn
Medvetenhet - försvinn!