En brasa
formad av tillitens sötma
en gång för alltid förenad
i samvarons vagga

Folkens väl
genom lidandets gyllene port
förankrad i nyttighetens tecken

Du och jag så väldigt nära
och ändå så oändligt långt ifrån varandra

Fragment av minnen
så skoningslösa

Samveten som inte går att förklara

Det var då
Kärleken var ärligt menad

Den essensen
gör min själ vacker än idag