Det har alltid varit något
Jag inte riktigt har kunnat förstå
Inte alltid
Men ofta
I gemenskapen
I sällskapen
Öppen
Men
Instängd
Tar inte in
Tar inte in helt
Ger inte bort allt
Rädd för responsen
För synen på mig
Ibland krampar
Ensamheten
Jag njuter
Men lider
Skrattar i gråten
Jag behöver inga vänner
Sades när åren var unga
Inte gamla
Men jag behöver
Jag behöver
Vill aldrig tillräckligt
Öppnar aldrig helt
Ensamheten bottnar
I åren som gått
Åren som fått
Min tro att vridas
Vågar inte
Släppa in
Helt
Men halvt
Njuter
Njuter av tystnaden
Men hjärtat skriker
Vem är jag?