Ångesten,
den biter,
sliter
i mina hälar.

Jag går barfota
på grus som en gång var vi
Jag går på glas,
för att du ska hitta mig
från blodig fotspår

Jag vet att,
allt
allt som var fel
allt som du hatade,
var jag

Men det är slut,
det finns inget mer
alla minnen i sina fack,
gömda
till den dag
du förlåter mig.